Blå Sand

Blå sand
Författare: Mamon Zaidy
Översättning från arabiska: Jonathan Morén
Första upplaga: 2024
Formgivning: Sepideh Zarrin
Omslag och bild: Mamon Zaidy och Ateljé Baran
ISBN: 978-91-88653-51-2
Förlag: Mafan
www.mafan.se
info@mafan.se

Mamon Zaidy är en av de mest produktiva litterära översättarna i Libyen. Som författare publicerade han sin första berättelse 1988 i Libyens författarförbunds tidskrift De fyra årstiderna. Han har arbetat med dussintals projekt och översatt en mängd olika litterära texter från engelska till arabiska. Zaidy har också beskrivits som ”en av de framstående sekulära författarna i Libyen”. Mänskliga rättigheter, frihet och rättvisa är bland de frågor som både hans översättningar och hans eget skrivna arbete ofta tar upp.
Efter att ha introducerat många sekulära och kontroversiella texter för den arabiska läsekretsen, mötte Mamon Zaidy kritik, hot och förföljelse av alla parter som var inblandade i den pågående konflikten i Libyen. Detta tvingade honom att söka skydd genom ICORN.

2022 anlände Zaidy till Uppsala, Sverige för sitt tvååriga ICORN-Residence där han har fortsatt sitt översättnings- och litterära arbete i säkerhet.

"När de fångna knäna blev lösgjorda och den förfärliga tillställningen började blandades vattnet med repstumpar och skrik. Ropen var ihållande, och allt släpades tillbaka till den plats det kom ifrån; färgen skiftade till rött och sedan till brunt och en avskyvärd stank vällde fram.
  Ett ohejdat vanvett spred sin skrattande skepnad över området. Utan att sticka upp huvudet ryckte man beslutsamt åt sig sin andel utan att bry sig om de döda kropparna som låg i travar runt omkring. Tänder, naglar och armar knuffade varandra och tjuten steg allt högre, utan nåd och utan hopp. 
 Ingen lade märke till när hon grep tag i honom, en gammal kvinna som kom krypande för att leta rätt på sin ranson, medan bitar av kroppar föll ned runt henne, blandade med salt och sand. Han var ett litet naket stycke kött, varmt och fuktigt. Hon lindade snabbt in honom i sin klänning och försökte kravla sig tillbaka till utgångspunkten. 
   Pojken gnydde och skrek, så att het svett började rinna nedför hennes kalla våta panna. Hon betraktade hans krampaktiga blå ansikte, lutade sig lugnt ned över hans spruckna mun och kysste honom. …" Ur boken